Louise Jonasson

att jag måste lätta på hjärtat lite och bara skriva av mig angående mina inre känslor.

Det som det är minst av just nu är kärlek. Och jag sitter ofta och drömmer om hur det

skulle kunna vara.

Främst sitter jag och drömmer om saker man skulle kunna göra tillsammans.

Jag är en mysig individ och föredrar mysiga hemmakvällar mer än att dra ut på stan.

Så enkelt är det. Visst kan det vara kul att dra ut ibland också, men hemma är bäst.

Jag drömmer om att kunna vakna utav att den man tycker om mest av allt ligger och

tittar på en när man sover, jag drömmer om en pojk som har nära till skratt, är charmig,

glad och social. En som jag kan skratta och gråta med. En som tycker om mig precis så

som jag är. Han som tycker att jag är snygg när jag springer runt hemma i en av hans

stora tröjor och har håret åt alla håll och kanter. Han som skrattar åt mig när jag slår mig

så att jag svär en lång ramsa med fina ord (som jag inte bör yttra här), men snabbt frågar

om jag är okej bara för att visa att han faktiskt bryr sig.

En person som också tycker det där halvlantliga livet är mysigt, som inte skulle tycka att

jag var galen om jag plötsligt ville köpa ett par får och några höns bara för att de är mysiga.

En som skulle tycka det var mysigt att gå och dona hemma, kanske ligga i garaget och meka

med sin bil eller göra något annat som han tycker om.

Jag skulle så gärna vilja göra alla sånadär mysiga saker som så sällan inträffar.

Mysa ner oss i soffan framför tv:n och titta på någon film.

Ge sig ut en sväng med roddbåten i solnedgången och njuta av stilltjen.

Ta en lång promenad på någon liten väg och bara njuta av omgivningen.

Någon som skulle bjuda upp till en buggrunda när jag sitter och säger att jag är danssugen.