Louise Jonasson

är utrett och uppklarat. Min syster Alice kommer även hon ha åtminstone två fordon i sin ägo.
Jag tänkte dock bara visa mina fordon och vad som kommer hända med dem.
Let's begin!

Bettan har varit med sedan innan jag föddes. Hon är manuell i lådan och växelspaken är en liten

spak bakom ratten, riktigt häftigt. Hon har varit med överallt, till Gotland på semester och Örenäs

slott på 55-56-57 träff. Pappa sa vid något tillfälle "Kan du köra Bettan, då kan du köra alla bilar."
Och detta blir ju då spännande eftersom jag ska stå som ägare på denna inom kort.
Hon har inte varit ute på vägarna sedan 2008 och innan dess var hon fuktskadad allvarligt då det för

några år sedan regnade hiskeligt mycket och hon stod i källargaraget. Vatten över kylaren hade hon,

men pappa gav inte upp henne för det, hon fick sig en rekond och för försäkringspengarna köpte

han Buick Special -58:an som vi i vardagsslang kallar för Bella.

En annan rolig fakta kan ju vara det att innan pappa ägde Bettan så var hon mörkblå med vita

flammor, riktigt fräsigt! Bild kan visas när jag har vägarna förbi i verkstaden någon gång. 
Husvagnen Fighting Egg "Ägget" är hennes sidekick, likadan lack och en riktigt rolig sak som fungerar

alldeles ypperligt för kortare boende. 

Duetten kommer jag faktiskt inte ihåg när pappa införskaffade. Han hade en brinnande passion för

de långa, runda bilarna och hade nio stycken av dessa i olika skick när han gick bort.
Den gröne har hängt med länge på både Emmaboda och Calmar Classic träffar.
Originalmotorn sitter i och den är grönmetallic med ghostflames framtill som bara syns i rätt ljus.
Detta var "värstingbilen", den låter som om den vore trimmad, men det är den egentligen inte.
Pappa körde den på ett sätt som gjorde att den betedde sig som om den var sådan, det var roligt.
Den har trumbromsar som gör att när den stått länge är den lite lynnig när man bromsar.
De tar lite ojämnt så att man får vara beredd på att den drar antingen höger eller vänster.
Pappa tonade rutorna på den och så fick han en lila skinninredning av sin kompis Wallin,

han kallade kulören "dickhead purple" och skrattade. Ett litet värstingljud smög han in i den också som

dunkar väldigt fint på högre volymer. I stereon brukar oftast låten tulpaner med rally gå.
Bilen ska i stort sett bara besiktigas och ställas på. Målet är att jag ska köra denna till Emmaboda Power End of Summer Meet 2011, som är 27 Augusti. Jag hoppas innerligt att mitt körkort ska vara klart tills dess.

Denna bil är den nyaste av volvo-bilarna. Pappa gjorde en Amazon Limousine 2008 och vann Calmar

Classic med den. Året efter så ville han göra ännu en Limousine och då föll valet givetvis på en PV.
Han slog ihop två stycken och gjorde Limousinen som blev ännu snyggare än föregående.
Med röd inredning och en riktigt vägg mellan förare och passagerare. Motivlack lite här och var också.
På de fyra utställningar han var med den på 2009 så kom han hem med pris från varje, varav

tre första platser. Riktigt häftigt att folk uppskattar sådana ideer som pappa hade.
Just nu står bilen i vinterförvaring, och den kommer nog inte rulla något alls i år, tyvärr.
Nästa år så ska den få komma ut när jag haft körkortet en stund och jag vågar ge mig på det.

Detta är då min egen lilla ögonsten som jag fick av pappa vintern 2010. Den ägdes tidigare av Karinas

höbonde och han hade köpt en ny bil, så pappa köpte denna billigt av honom. Hela vintern och precis

efter nyår så jobbade vi på att fixa till den, och vi var precis klara med de stora sakerna när pappa

gick bort. Tack vare Billys hjälp har jag nu också lyckats få in ljud i den och han servade den även

åt mig. Himla snällt. Tanken är att den ska vara klar för körning när jag har körkortet. Idag beställde

jag plåtarna åt den och eftersom allt annat är helt klart och i toppskick är det bara påställning och

försäkring och lite sådant kvar. Det ska petas ner en busig baslåda i skuffen, sedan är den komplett.

Tjorven var pappas sista projekt han gjorde. Han fick tag på en genom sin fordonshistoriska vän som

hade ett par stycken. Dessa tillverkades bara i Kalmar vad jag vet. Variomatic motor som gör att den

går lika fort framåt som bakåt. Dessa är ursprungligen postbilar och är gjorda i plast. De går inte snabbt, men de är himla roliga! Man sitter på fel sida och ser överallt hela tiden tack vare de stora fönsterna. Pappa har en vän som motivlackerade Tjorven med massor med olika Kalmar motiv, och eftersom den blev så fin är det kanske inte konstigt att den vann Calmar Classic 2010? Denna ska bara skrivas över på mig om det är nödvändigt, för de enda planerna vi har för den här är att den ska säljas. Pappa försökte sälja den, och många var intresserade, men det var ingen som köpte den. Tråkigt tycker jag.

Sista fordonet, och även det minsta, det är min fina moped. Denna fick jag när jag fyllde 15.
Jag har inte kört så mycket med den, men det är en himla rolig moped!
När jag var yngre tyckte jag dock att den var tung och lite svår att ha att göra med då den lätt surade ner sig i tändstiftet, men jag tror mest att detta berodde på okunskap från min sida. Men eftersom den inte var helt pålitligt alla gånger så körde jag inte långa sträckor med den. Den har fotväxel och går liite fortare än tillåtet, men det är så original. Pappa tror jag gjorde 80 med den, men jag begriper inte hur eftersom den skakar som satan när den kommer upp till 50. hehe. Antar att det är en fråga om ens egen tålighet helt enkelt. Eftersom jag nu har min fina bil så ska jag sälja denna roliga moped. Har ännu inte lagt ut den på annons, men det ska göras snart. Den har ett litet roligt neonlyse undertill också glömde jag säga, det ändrar färg och takt och sådant med hjälp av en fjärrkontroll. Riktigt badass. Haha!

Nu har jag berättat lite om fordonen och hoppas att det gjorde er lite klokare om ni har undrat ;)
Pussåkram! ♥