Louise Jonasson

jag tror att det är hennes fel att jag lyssnar på Kent och Lars Winnerbäck, inte mig emot.
Hon är en klippa, hon är stark, och om styrka är ärftligt så tror jag att jag fått det från henne.

Hon är min bästa vän, hon är snäll, ofta för snäll och vill vara där när vi behöver henne.
Jag älskar henne över allt annat, och med all rätt, jag har ju levt 18 år med henne, och hade

det inte varit för henne och pappa så hade jag ju inte funnits.
Mamma gillar mysiga hemmakvällar eller att dricka vin tillsammans med Danne (hennes sambo som

hon dessutom är förlovad med) i Ödängla, där Ryssarstugan ligger. 

Jag är evigt tacksam att mamma finns, hon har alltid funnits där för mig i vått och torrt.

En gång vaknade jag mitt i natten hos en kompis och mådde dåligt.
Jag ringde till mamma, och hon körde hela vägen till Borgholm klockan tre på morgonen bara för att

hämta mig. Sådant glömmer man aldrig.

I Januari och ända fram till Mars var det också hon som jag väckte mitt i natten och satt med i köket

och bara storbölade när allt var så hopplöst. Hon har varit min stöttepelare hela tiden.
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter, men jag sammanfattar med att hon är underbar och

jag älskar henne ofattbart mycket, hoppas vi får många underbara år tillsammans framöver. ♥


Pappa, eller Per Magnus Henning Jonasson om man ska vara riktigt precis.
Shit, vart ska jag börja? Skulle kunna skriva en hel bok om honom.
Han har varit den bästa pappan någonsin, ingen kan mäta sig med honom.
Fruktansvärt sjuka ideer och mycket åsikter, men samtidigt ödmjuk och snäll.

Många tyckte att han var elak, men de kände inte pappa. Han var bestämd, men egentligen så var

han bara rädd om folk. Jag vet inte hur många gånger han sagt nej när jag frågat om jag fått åka

på filmkvällar eller discon och liknande, icke sa nicke, och så höll han stenhårt på det.
Egentligen så ville han oss bara väl, han var rädd att saker skulle hända.
Han hade panik över att vi blev äldre och snart kunde klara oss själva.

Han var världens bästa pappa, och jag är så ledsen över att det slutade som det gjorde,

för det var bara han själv som kunde stå för det beslutet. 
Pappa har alltid varit en fordonsfanatiker och köpte sin första bil när han var elva år gammal,

och det visste inte farmor och farfar om ens. Han hade en förkärlek för Volvo och Chevrolet,

speciellt Volvo Duetter och Chevrolet-bilar med V8. Han var alltid på jakt efter någon ny bil

att leka med en stund. Han lyssnade på Eddie Meduza mest hela tiden, och det är från honom jag har

fått min kärlek till Raggar-kulturen och gamla bilar, helt underbart!

Första utställningen jag var på var i Västerås när jag inte ens var ett år, så det hänger med sedan länge.
Han älskade att spendera tid med mig och Alice, vi har åkt på husvagnssemester till Gotland två

gånger, och det har varit så mysigt! Ja, vi har gjort mycket dumheter också, men det var okej

eftersom vi gjorde det med pappa. Vi har åkt motorhuv efter snöskoter på vintern,

sladdat runt med bilar på hala små vintervägar med diverse olika fordon, åkt med pappa

när han gasat och rejsat mot andra snubbar, klättrat över snövallar med bilar,

sjungt runke ball och alla möjliga Eddie låtar, spelat Guitar Hero, åkt båt när det varit alldeles

stilla på vattnet, skrattat så vi gråtit över vår fruktansvärt dåliga humor.
Spelat gitarr och sjungit runke ball ännu mer.

Det gör ont att veta att han är borta, men det finns inget vi kan göra för att få honom tillbaka.
Istället får vi minnas alla de fina sakerna vi hade tillsammans, och jag ska utan tvekan berätta

för mina barn vilken galen morfar de hade.
"Ha roligt medans du lever, för sedan är du död väldigt länge." Och så var det verkligen. ♥


Min fina hönsmamma "extramamma" Karina Petersson.

Pappa delade sina sista tre år med henne, och hon har tagit emot oss med öppna armar, likaså

har vi gjort det med henne. Hon bor i Ljungby och har vigt sitt liv åt hästarna. Hon håller på med

småskalig uppfödning och har gjort i tjugo år, plus minus några år.

Pappa och Karina skulle flyttat ihop men hittade aldrig något ställe som var helt och hållet rätt antar

jag eftersom de aldrig hann så långt. Karina har ett stort hjärta och har en grej för sig att döpa sina

hästar som hon föder upp med människonamn, till exempel kan jag nämna Ellen, Elsa, Figo och Ewert.

Hon har tre katter också, eller pissepatter som hon säger ibland. De heter Missan, Helga och Ragnar.
Även om jag bara känt henne i tre år så ligger hon mig varmt om hjärtat, vi har alltid roligt ihop.
Det känns som att vi kan prata om allt,
och hon är tålmodig med mig och lugnar mig när jag brusar upp,

till exempel när jag övningskör, hehe.

Hon blev sparkad av en häst för lite mer än ett år sedan, rätt på smalbenet så att båda benen gick av,

så sedan dess har vi kallat henne för halta Agda, eftersom hon är hönsmamma och Cornelis Vreesvijk

hade en låt om hönan Agda.
Efter detta året så har hennes ben blivit bättre, men det är fortfarande inte bra,
hon hade skruvar och alla möjliga saker i benet och allting var bara skit och piss i oceanen som

hon skulle uttrycka det själv, men förhoppningsvis kommer det till rätta snart.

Jag älskar dig knashönsmamma ♥