18 Juli 2011 - 6 månader
6 månader
Idag är det sex månader sedan den värsta dagen i mitt liv.
Sex månader sedan jag fick det värsta beskedet.
Ett besked som jag aldrig trodde skulle existera.
Inte du, inte vi, det händer bara på film.
Men så var det.
Det är sex månader sedan jag skrek rätt ut i mammas bil.
Det är sex månader sedan mitt hjärta gick itu.
Det är sex månader sedan jag förlorade min andra hälft.
Det är sex månader sedan jag förlorade min bästa vän.
Det är sex månader sedan jag miste min pappa.
Du skulle bara veta hur många gånger jag vaknat mitt i natten
och gråtit för att jag inte velat inse att du inte finns längre.
Jag har aldrig velat erkänna att du inte finns kvar.
Varför tänkte du inte på allt vi kunnat göra?
Det finns så himla mycket som du gick miste om.
Detta fanns inte ens på kartan, det fanns bara inte.
Du skulle lära mig allt du kunde om allting.
Pappas flicka, ja, så är verkligen.
Därför gör det så ont att veta att du inte kommer tillbaka.
Jag håller hårt i alla mina minnen och önskar att
de kunde pusslas ihop och få dig tillbaka på något sätt.
Idag är det sex månader och två dagar sedan vi åkte från dig.
En vanlig söndag, precis som vanligt.
Jag tog mina väskor ut i hallen,
pussade och kramade dig, precis som vanligt.
"Vi hörs snart" sa jag och sedan sa vi hejdå.
Vi hördes inte mer efter det.
Jag skulle ge allt i världen för att få sitta bredvid dig i den risiga
blå 740:n och bara känna mig trygg och lycklig igen.
Precis som vanligt, trygg och lycklig. Med dig.
Jag har alltid varit trygg med dig, vad som än hänt.
Bilden av dig med dina bilar kommer aldrig att lämna mitt minne.
Du är och har alltid varit en av mina största förebilder inom allt.
Din fantasi, dina galna idéer, din humor, din musiksmak, ja allt.
Därför är det inte lätt att veta att min trygghet är borta.
Min trygghet, min pappa kommer aldrig mera tillbaka.
Det enda jag kan göra är att sitta i garaget bland dina bilar,
sluta mina ögon och minnas alla glada stunder och fina minnen.
Jag har lovat mig själv att göra dig stolt, och det ska jag göra.
Jag vet inte riktigt hur ännu, men jag ska göra det.
För din skull.
Jag älskar dig.
Nu.
Alltid.
/Din stora skitunge Turbo
Idag är det sex månader sedan den värsta dagen i mitt liv.
Sex månader sedan jag fick det värsta beskedet.
Ett besked som jag aldrig trodde skulle existera.
Inte du, inte vi, det händer bara på film.
Men så var det.
Det är sex månader sedan jag skrek rätt ut i mammas bil.
Det är sex månader sedan mitt hjärta gick itu.
Det är sex månader sedan jag förlorade min andra hälft.
Det är sex månader sedan jag förlorade min bästa vän.
Det är sex månader sedan jag miste min pappa.
Du skulle bara veta hur många gånger jag vaknat mitt i natten
och gråtit för att jag inte velat inse att du inte finns längre.
Jag har aldrig velat erkänna att du inte finns kvar.
Varför tänkte du inte på allt vi kunnat göra?
Det finns så himla mycket som du gick miste om.
Detta fanns inte ens på kartan, det fanns bara inte.
Du skulle lära mig allt du kunde om allting.
Pappas flicka, ja, så är verkligen.
Därför gör det så ont att veta att du inte kommer tillbaka.
Jag håller hårt i alla mina minnen och önskar att
de kunde pusslas ihop och få dig tillbaka på något sätt.
Idag är det sex månader och två dagar sedan vi åkte från dig.
En vanlig söndag, precis som vanligt.
Jag tog mina väskor ut i hallen,
pussade och kramade dig, precis som vanligt.
"Vi hörs snart" sa jag och sedan sa vi hejdå.
Vi hördes inte mer efter det.
Jag skulle ge allt i världen för att få sitta bredvid dig i den risiga
blå 740:n och bara känna mig trygg och lycklig igen.
Precis som vanligt, trygg och lycklig. Med dig.
Jag har alltid varit trygg med dig, vad som än hänt.
Bilden av dig med dina bilar kommer aldrig att lämna mitt minne.
Du är och har alltid varit en av mina största förebilder inom allt.
Din fantasi, dina galna idéer, din humor, din musiksmak, ja allt.
Därför är det inte lätt att veta att min trygghet är borta.
Min trygghet, min pappa kommer aldrig mera tillbaka.
Det enda jag kan göra är att sitta i garaget bland dina bilar,
sluta mina ögon och minnas alla glada stunder och fina minnen.
Jag har lovat mig själv att göra dig stolt, och det ska jag göra.
Jag vet inte riktigt hur ännu, men jag ska göra det.
För din skull.
Jag älskar dig.
Nu.
Alltid.
/Din stora skitunge Turbo
Kommentarer
Trackback
