Louise Jonasson

Pappas begravning 11 Februari.. ♥

Pappas begravning var jättefin och kyrkan var fullsatt.

Jag kunde liksom inte gråta för allt var så himla vackert och jag var

bara så glad på något lustigt sätt. Jag satt och höll mamma i handen

medan Alice och Karina grät floder, det var skönt att se att de inte lade

band på sig för någon annans skull. Jag grät först när de spelade

Eddie Meduzas låt Silver Wheels, det var så fint alltihop. ♥

Jag kan liksom inte minnas de dåliga stunderna, för även om han

försvann på ett minst sagt egoistiskt sätt så kan jag bara minnas

honom med stolthet. Jag är stolt över att han var min pappa.

Jag kommer alltid minnas alla roliga dagar vi haft tillsammans.

Alla bilutställningar, alla husvagnsresor, allt sånt där mysigt som

man bara har kunnat göra med pappa liksom. ♥

Vad som än har hänt har jag alltid varit stolt över att ha honom

som min pappa. Och han har varit en stor förebild och en riktig

bästa vän. Han var liksom inte min pappa på det sättet.

Vi var bästa vänner och berättade i stort sett allt för varandra. ♥

Jag älskar honom och kommer alltid att göra det. ♥

Det enda som kan få mig att bli ledsen är att jag inte kan prata

med honom så att jag får höra hans röst. Jag kommer inte kunna

säga "ska vi åka till morfar?" till mina barn. Jag hade så gärna velat

se mina barn sitta i knät på pappa medan han berättade alla sina

historier om alla hans favoritsaker, och med det menar jag ju såklart bilarna.

Jag hade inte kameran med mig på begravningen, däremot tog jag några bilder

med mobilen bara för sakens skull. Så de får ni ta del av här.

Älskade vännen. Tänker på er allt för ofta. Pussar till er <3

jag saknar eddie meduza han var en jäkel till att skriva låtar<3