en fråga..
Hejsan allihopa!
Som rubriken säger så fick jag en väldigt bra fråga häromdagen från någon utav mina bloggläsare. Jag tänkte svara på den nu. :)
Ja, hemlis, jag är nog lite utav en prylbög, för jag tycker det är roligt att köpa hästsaker. Dock så köper jag också saker med tanken "ifall jag skaffar en häst".
För jag har haft foderhästar till och från sedan 2008.
Eftersom du ville veta lite om dem så har jag gjort små bildkollage att lägga upp här och så skriver jag lite om hästarna jag haft. :)
Wild Rose - Sommaren 2008
Rosen som hon kallades är ett nu 17 årigt New Forest/Fullblodssto som jag hyrde från Öland utav Birger som jag och mina vänner red hos. Denna sommaren var den bästa hästsommaren i mitt liv så långt. Vi red mest ut och busade och lekte. Allting var perfekt. Hon var snäll och trygg, jag stormtrivdes med henne och jag älskade henne över allt annat. Hon var triangelmärkt, så vi hoppade inte så mycket, men det gjorde inget, jag gillar ändå inte att hoppa. Jag jobbade på en medeltidsstad som heter Salve under sommaren, så det blev sig så att vi började träna Tornerspel med hästarna och tävlade en gång mot riddarna. Vi förlorade stort, men vi hade väldigt roligt. Man kan väl säga kortfattat att hela sommaren var väldigt rolig. Det var också tack vare henne som min ridning blev bättre och jag lärde mig fruktansvärt mycket på henne! Hon åkte hem strax innan skolan började eftersom jag kände att skolan kom före, jag gick ju ut nian och betygen var viktiga. Jag hade planerat att ha henne sommaren 2009 också, men Birger lyckades glömma det och hyrde ut henne till någon annan istället. Såklart blev jag lite ledsen, men jag kände också att jag började bli lite lång på henne i slutet av sommaren, så jag bestämde mig istället för att titta efter någon annan häst att ha 2009.
Nightlarks Flying Surprice - Augusti 2009 - Mars 2010
Surprice eller Suppis som hon kom till att kallas hittade mamma på hästnet, och vi mejlade på henne. Hon var född 2003 och var inriden, men inte riden på ett halvår pga att ägaren hade fullt upp. (minns inte exakt) Vi åkte ända ner till Helsingborg och provred henne, och hon verkade trevlig. Så den tredje Augusti åkte vi ner och hämtade henne. Hon var ungefär 155 cm i mankhöjd och korsning Paint/Fullblod. Hon var väldigt smart och lättlärd och detta fick vi erfara vid många tillfällen. Hon var lite som en border collie i sättet. Behövde stimulering hela tiden, och eftersom hon var grön, hanterad på annat sätt än vårat och energisk blev det en långsam process då hon långsamt tog över. Hon kunde hitta på saker som att hastigt kasta sig i sidled för saker (vilket inte var något märkvärdigt med tanke på att hon var på nytt ställe och var så ung), snurra runt och liknande. Hon testade hela tiden. Och jag var inte van vid detta beteende. Emellertid var hon väldigt trevlig att hålla på med och hon var cool på ställen som andra hästar fnattade på. Hon var annorlunda. Speciell. Hon var smartare än andra hästar. Det var nog det som gjorde att hon fick stanna så länge som hon gjorde. Efter att vi hade haft henne i tre veckor tror vi att hon blev sparkad av sin hagkompis i ansiktet, för mitt på nosryggen hade hon ett jack, och det hade sedan delat på sig nästan hela vägen upp mellan ögonen, så veterinär fick komma och sy. Efter det blev det en konvalescens tid. När vi sedan satte igång så smått testade hon mer än vanligt. Ryckte tyglarna ur händerna på mig, hoppade i sidled, kickade mot skänkeln, var pigg och allmänt jobbig för mig. Min ridlärare fick komma och hålla lektioner för oss, och ibland gick det bra, men oftast var hon bara stimmig, stissig och hoppade för minsta lilla. Sista gången jag red henne ordentligt var den 12 december, då jag red lektion för min ridlärare. Suppis hade inte gått på en vecka, men vi hade longerat henne dagen innan och innan ridpasset. Det gick bra till en början. Men sedan fick hon sina ryck. Sänkte huvudet, drog tyglarna ur händerna på mig och sådant, så det blev inget bra. Värst av allt var när hon under passet dummade sig, jag korrigerade henne, men jag var inte snabb nog. Jag hann inte reagera. Hon reste sig rätt upp. För en sekund trodde jag att hon skulle gå över, men precis då tappade jag taget och föll av. Hon hittade balansen och landade rätt. Jag slog mig inte, men jag blev chockad. Efter det ridpasset red jag henne inte mer. Och hon lärde sig utav det. Nästa gång jag skulle prova sitta på henne var i Januari eller Februari, barbacka i en hage fylld med tjock snö, så jag skulle inte kunna slå mig så illa. Mamma hade henne i lina för säkerhets skull. Och som jag trott gjorde hon samma sak som tidigare. Ner med huvudet, jag tappade tyglarna, sedan reste hon sig, och så låg jag på backen. Efter detta bestämde vi att hon skulle få åka hem. 22 Mars körde vi hem henne med blandade känslor. Hon var en smart, charmig häst som säkert skulle kunna bli en riktig stjärnhäst med rätt ryttare. Men det var helt enkelt ett för stort projekt för mig.
Hon förstörde mitt självförtroende totalt, och det var många tusen tårar och känslor av värdelöshet men ändå så har hon en plats i mitt hjärta, den lille busungen.
PlogSnobben - Januari - Maj 2010
Snobben var en Nordsvensk kallblodstravare på cirka 160 cm som hade gått som ridhäst i 10 år. Han var född 1987 och hade gått ungefär tio år på travet också. Pappa gav honom till oss som foderhäst i julklapp i hopp om att jag skulle återfå mitt självförtroende. Dock så var väl inte Snobben den bästa på detta då han totalt mejade ner mig ett antal gånger och inte lät mig fånga honom i hagen. Att rida honom var en upplevelse. Han hade inte en enda muskel och samtidigt ville han bara springa fort som attan. Ville han inte gå så hade man att göra. Han backade och snurrade, kastade med huvudet och var allmänt envis. Men likadant här var han charmig gammelmannen. Men eftersom det slutade med att det var mamma som red honom istället för jag så fick han också åka hem. Han var helt enkelt inte min sorts häst. Så i Maj körde vi hem honom till sitt hem och sedan dess har jag varit hästlös.
Mycket läsning, men nu har ni min historia i runda slängar :)
Som rubriken säger så fick jag en väldigt bra fråga häromdagen från någon utav mina bloggläsare. Jag tänkte svara på den nu. :)
Ja, hemlis, jag är nog lite utav en prylbög, för jag tycker det är roligt att köpa hästsaker. Dock så köper jag också saker med tanken "ifall jag skaffar en häst".
För jag har haft foderhästar till och från sedan 2008.
Eftersom du ville veta lite om dem så har jag gjort små bildkollage att lägga upp här och så skriver jag lite om hästarna jag haft. :)
Wild Rose - Sommaren 2008
Rosen som hon kallades är ett nu 17 årigt New Forest/Fullblodssto som jag hyrde från Öland utav Birger som jag och mina vänner red hos. Denna sommaren var den bästa hästsommaren i mitt liv så långt. Vi red mest ut och busade och lekte. Allting var perfekt. Hon var snäll och trygg, jag stormtrivdes med henne och jag älskade henne över allt annat. Hon var triangelmärkt, så vi hoppade inte så mycket, men det gjorde inget, jag gillar ändå inte att hoppa. Jag jobbade på en medeltidsstad som heter Salve under sommaren, så det blev sig så att vi började träna Tornerspel med hästarna och tävlade en gång mot riddarna. Vi förlorade stort, men vi hade väldigt roligt. Man kan väl säga kortfattat att hela sommaren var väldigt rolig. Det var också tack vare henne som min ridning blev bättre och jag lärde mig fruktansvärt mycket på henne! Hon åkte hem strax innan skolan började eftersom jag kände att skolan kom före, jag gick ju ut nian och betygen var viktiga. Jag hade planerat att ha henne sommaren 2009 också, men Birger lyckades glömma det och hyrde ut henne till någon annan istället. Såklart blev jag lite ledsen, men jag kände också att jag började bli lite lång på henne i slutet av sommaren, så jag bestämde mig istället för att titta efter någon annan häst att ha 2009.
Nightlarks Flying Surprice - Augusti 2009 - Mars 2010
Surprice eller Suppis som hon kom till att kallas hittade mamma på hästnet, och vi mejlade på henne. Hon var född 2003 och var inriden, men inte riden på ett halvår pga att ägaren hade fullt upp. (minns inte exakt) Vi åkte ända ner till Helsingborg och provred henne, och hon verkade trevlig. Så den tredje Augusti åkte vi ner och hämtade henne. Hon var ungefär 155 cm i mankhöjd och korsning Paint/Fullblod. Hon var väldigt smart och lättlärd och detta fick vi erfara vid många tillfällen. Hon var lite som en border collie i sättet. Behövde stimulering hela tiden, och eftersom hon var grön, hanterad på annat sätt än vårat och energisk blev det en långsam process då hon långsamt tog över. Hon kunde hitta på saker som att hastigt kasta sig i sidled för saker (vilket inte var något märkvärdigt med tanke på att hon var på nytt ställe och var så ung), snurra runt och liknande. Hon testade hela tiden. Och jag var inte van vid detta beteende. Emellertid var hon väldigt trevlig att hålla på med och hon var cool på ställen som andra hästar fnattade på. Hon var annorlunda. Speciell. Hon var smartare än andra hästar. Det var nog det som gjorde att hon fick stanna så länge som hon gjorde. Efter att vi hade haft henne i tre veckor tror vi att hon blev sparkad av sin hagkompis i ansiktet, för mitt på nosryggen hade hon ett jack, och det hade sedan delat på sig nästan hela vägen upp mellan ögonen, så veterinär fick komma och sy. Efter det blev det en konvalescens tid. När vi sedan satte igång så smått testade hon mer än vanligt. Ryckte tyglarna ur händerna på mig, hoppade i sidled, kickade mot skänkeln, var pigg och allmänt jobbig för mig. Min ridlärare fick komma och hålla lektioner för oss, och ibland gick det bra, men oftast var hon bara stimmig, stissig och hoppade för minsta lilla. Sista gången jag red henne ordentligt var den 12 december, då jag red lektion för min ridlärare. Suppis hade inte gått på en vecka, men vi hade longerat henne dagen innan och innan ridpasset. Det gick bra till en början. Men sedan fick hon sina ryck. Sänkte huvudet, drog tyglarna ur händerna på mig och sådant, så det blev inget bra. Värst av allt var när hon under passet dummade sig, jag korrigerade henne, men jag var inte snabb nog. Jag hann inte reagera. Hon reste sig rätt upp. För en sekund trodde jag att hon skulle gå över, men precis då tappade jag taget och föll av. Hon hittade balansen och landade rätt. Jag slog mig inte, men jag blev chockad. Efter det ridpasset red jag henne inte mer. Och hon lärde sig utav det. Nästa gång jag skulle prova sitta på henne var i Januari eller Februari, barbacka i en hage fylld med tjock snö, så jag skulle inte kunna slå mig så illa. Mamma hade henne i lina för säkerhets skull. Och som jag trott gjorde hon samma sak som tidigare. Ner med huvudet, jag tappade tyglarna, sedan reste hon sig, och så låg jag på backen. Efter detta bestämde vi att hon skulle få åka hem. 22 Mars körde vi hem henne med blandade känslor. Hon var en smart, charmig häst som säkert skulle kunna bli en riktig stjärnhäst med rätt ryttare. Men det var helt enkelt ett för stort projekt för mig.
Hon förstörde mitt självförtroende totalt, och det var många tusen tårar och känslor av värdelöshet men ändå så har hon en plats i mitt hjärta, den lille busungen.
PlogSnobben - Januari - Maj 2010
Snobben var en Nordsvensk kallblodstravare på cirka 160 cm som hade gått som ridhäst i 10 år. Han var född 1987 och hade gått ungefär tio år på travet också. Pappa gav honom till oss som foderhäst i julklapp i hopp om att jag skulle återfå mitt självförtroende. Dock så var väl inte Snobben den bästa på detta då han totalt mejade ner mig ett antal gånger och inte lät mig fånga honom i hagen. Att rida honom var en upplevelse. Han hade inte en enda muskel och samtidigt ville han bara springa fort som attan. Ville han inte gå så hade man att göra. Han backade och snurrade, kastade med huvudet och var allmänt envis. Men likadant här var han charmig gammelmannen. Men eftersom det slutade med att det var mamma som red honom istället för jag så fick han också åka hem. Han var helt enkelt inte min sorts häst. Så i Maj körde vi hem honom till sitt hem och sedan dess har jag varit hästlös.
Mycket läsning, men nu har ni min historia i runda slängar :)
Kommentarer
Postat av: hemlis =)
haha jag är nog lite som dig då. jag har egen ponny som jag köper myyycket grejer till, men ändå så om jag hittar ngt jätte fint billigt typ till full eller mindre ponny så köper jag det. haha man vet ju aldrig.. jag kaaan ju köpa en större eller mindre någon gång i livet. ;)
Trackback
